Traduccion del articulo de Baleike - Översättning av artikeln i Baleike

Traducción al español del texto en euskera del reportaje sobre Bertil de la revista BALEIKE.
La entrevista fue en realidad un diálogo entre amigos. Se ve que sobre muchas cosas tenemos opiniones diferentes, a veces salta de un tema a otro... Seguro que vosotros veis muchas cosas de otra manera, pero bueno, de una forma o de otra, es un retrato de Bertil.
Las fechas que se mencionan puede que estén bien y puede que no, no le deis mucha importancia, por favor.

Roberto

ODT: https://docs.google.com/file/d/0B1xY6WXOt97uZnhobzZqWEQtVkk/edit?usp=sharing
HTML: http://homenajedebertil.blogspot.se/p/portada-bertil-lagerstrom.html

Länkarna ovan går till en översättning till spanska av den baskiska texten i reportaget om Bertil i tidningen Baleike. Intervjun var i verkligheten en dialog mellan vänner. Man ser att vi har olika åsikter om mycket, och ibland hoppar vi från ett tema till ett annat... Helt säkert har ni invändningar, men på ett eller annat sätt så är det ett porträtt av Bertil.
Data som nämns kan vara mer eller mindre korrekta, var snälla och ge dem inte för stor vikt.

Roberto


Översättning  till svenska

Per

Reseña

Reseña en el periódico anunciando las exposiciones y haciendo un llamamiento para traer las obras.
Tidningsartikel som annonserar utställningarna och en vädjan om att låna ut verk.

Este articulo y otro sobre la misma cosa hay que leer aqui:
Den här artikeln och en till om samma sak finns att läsa här:

http://www.diariovasco.com/v/20130714/costa-urola/zumaia-recordara-este-agosto-20130714.html
 
http://www.diariovasco.com/v/20130724/costa-urola/trabajos-bertil-lagerstrom-podran-20130724.html





Översättning till svenska

Hillevi Eriksson

Den här tavlan fick min syster Hillevi på sin 40-årsdag.
Este cuadro mi hermana Hillevi recibó en su 40 cumpleaños.

Baleike

Esta es la revista local de Zumaia, BALEIKE. En ella aparecen reportajes sobre temas que puedan interesar en el pueblo. A Bertil ya le hicieron una entrevista en los 90 y luego, con motivo de la exposición de 2004 le hicimos otra. También le compró fotografías de Zumaia, con las que se han publicado dos calendarios.
La revista es en euskera, que es el idioma del país vasco (Euskal Herria), aunque está minorizado, pero en Zumaia se utiliza mucho. Mucha gente se ha esforzado y ha aportado para que haya este tipo de publicaciones en euskera en el país. Se distribuye por medio de suscripciones y también se vende en las panaderías y lugares de venta de periódicos y revistas.
Este número sobre Bertil está teniendo mucho éxito. La excusa para hacer el reportaje ha sido las exposiciones que vamos a montar a partir del 4 de agosto y para las que ya se está recogiendo obra. El reportaje consta de una entrevista/diálogo entre cuatro amigos de Bertil, Txiki Agirre "Keixeta", Ander Hormazuri, Inaxio Manterola "Manta" y yo mismo, Roberto Gutierrez, en la que hablamos de nuestras vivencias con Bertil. También tiene dos aportaciones aparte, "IPARRALDEKO LAGUNA" (el amigo del norte), de Ismael Manterola, y "BERTIL 1977AN EZAGUTU NUEN..." (Conocí a Bertil en 1977...), de Per. También contábamos con una aportación muy interesante de Lars Henriksson sobre la etapa de sindicalista de Bertil en la Volvo, pero al final no la pusimos por falta de espacio (perdona Lars).
Intentaré traducir los textos al español lo antes posible para que los podáis leer (no sé si con traductor automático o Per los traducirá al sueco).
Per, en cualquier caso el tuyo si quieres lo puedes poner ya...
Saludos!

https://docs.google.com/file/d/0B1xY6WXOt97uaFlSTVpCWC1hNzQ/edit?usp=sharing

Detta är den lokala tidningen i Zumaia, BALEIKE. Här finns reportage på teman som kan vara av intresse i byn. Med Bertil gjordes en intervju på 90-talet och sedan, i samband med hans utställning 2004 gjordes ytterligare en. Baleike köpte också fotografier av honom från Zumaia av vilka de har publicerat två kalendrar.
Tidningen är på baskiska, som är det språk som talas i Baskien (Euskal Herria), och även om det talas av en minoritet så används det flitigt i Zumaia. Många har kämpat och bidragit till sådana publikationer i Baskien. Det distribueras via prenumeration och säljs även i bagerier och ställen som säljer tidningar och tidskrifter.
Detta nummer om Bertil är mycket framgångsrikt. Anledning att göra reportaget har varit de utställningar som vi sätter upp från 4 augusti som vi nu samlar  in material till. Artikeln består av en intervju/dialog mellan fyra av Bertils vänner, Txiki Agirre "Keixeta", Ander Hormazuri, Inaxio Manterola "Manta", och jag själv, Roberto Gutierrez, där vi pratar om våra upplevelser med Bertil. Dessutom har den ytterligare två bidrag, "IPARRALDEKO LAGUNA" (Vännen från norr), av Ismael Manterola, och "1977AN Ezagutu BERTIL NUEN ..." (Jag träffade Bertil 1977 ...), av Per. Vi fick också ett mycket intressant bidrag från Lars Henriksson om Bertil period som fackligt aktiv på Volvo, men i slutändan kunde vi inte lägga in den på grund av utrymmesbrist (förlåt Lars).
Jag ska försöka översätta texterna till spanska så fort som möjligt så att fler kan läsa (med automatöversättning eller om Per själv översätter dem till svenska). 
Per, åtminstone kan jag översätta din text om du vill så du kan du lägga ut den...

Hälsningar! 

Zumaia juli/julio 1996

1996 besökte jag Zumaia och fick förmånen att träffa alla Bertils vänner.
1996 visité Zumaia y tuvo el privilegio de conocer a todos los amigos de Bertil.

Mer foton Mas fotos

Svante Svensson och Karin Johansson

Denna tavlan hänger hemma hos Svante Svensson och Karin Johansson.

Este cuadro está colgado en la casa de Svante Svensson y Karin Johansson.

Lars Henriksson på Volvo

Bertil blev kontaktombud på sin avdelning, vald av sina närmaste arbetskamrater. Jag var då ordförande för den gruppstyrelse (en slags underavdelning till den stora verkstadsklubben på hela Volvo Göteborg) som hade hand om hans avdelning då. 1987 var vi ett gäng oppositionella fackligt aktiva som efter många års stridigheter vunnit majoriteten i denna styrelse och ändrat fackets sätt att fungera på det geografiska område  där vi ansvarade, bana 1 i monteringsfabriken TC, i Torslanda där vi som mest ansvarade för ca 1500 medlemmar. 

Bertil fattade snabbt att vår styrelse hade samma inställning som han i fackliga frågor och vice versa så i ett kommande val ställde han upp tillsammans med oss mot de socialdemokratiska kandidaterna och vi vann (som vanligt) och han kom med i gruppstyrelsen. 

Det Bertil gjorde där var framför allt två saker (förutom det dagliga käbblet med förmän och andra chefer), dels blev han så kallad MTM-uppföjare, dvs han fick utbildnig i det ackordssystem som kallas MTM och hjälpte till att bevaka att jobben ("balanserna") på de olika avdelningarna var korrekt tidssatta och höll sig inom avtalets regler. 

Hans andra bidrag var konstnärligt genom tuschteckningar i det viktiga informationsblad vår styrlelse gav ut. Ofta vassa teckningar som lyfte den avsevärt. Någonstans har jag nog de flesta originalen men det kan ta tid att leta upp dem.


Lasse Henriksson

Bertil fué representante en su departamento, elegido por sus colegas más cercanos. Yo era presidente de la Junta del grupo de Administración (una especie de subdivisión del gran centro de ingeniería en todo el Volvo de Gotemburgo) a cargo de su departamento en este momento. 1987 éramos un grupo de activistas de la oposición que, después de muchos años de lucha ganaron la mayoría en este foro y cambiaron la forma del sindicato de funcionamiento de la zona geográfica en la que éramos responsables, la ruta 1 en la planta TC, en Torslanda donde eramos responsables de aproximadamente por lo más 1500 miembros .

Bertil entendó rápidamente que nuestra junta tenía la misma actitud que él está en problemas sindicales y viceversa. En la proxima elección fundó junto con nosotros en contra de los candidatos socialdemocratas y ganamos (como siempre) y se unió a la junta del grupo.

Bertil haría dos cosas (además de la disputar diariamente con los supervisores y otros jefes). Estaba MTM-seguidor, es decir que recibió la educación en el sistema de acorde llamada MTM y ayudó a asegurar que los puestos de trabajo  de los distintos departamentos fueron correctamente programado y se mantuvo dentro de las reglas del acuerdo.

Su segunda contribución fue artísticamente a través de dibujos de tinta que hizo para la hoja de información de nuestra junta. Las ilustraciones era picante y levantaaron las hojas considerablemente. En alguna parte creo que tengo la mayoría de los originales, pero necesito tiempo para buscarlos.

Lasse Henriksson

Cykeltur Skagen våren 1996 - Vuelta de bici a Skagen primavera 1996

Detta var troligen påskhelgen 1996. Det skulle bli fint väder och vi kom på idén att göra en dagtur med den nya katamaranen till Fredrikshavn och sen cykla 40 km till Skagen.

Vi skulle åka med första morgonfärjan och cykla hemifrån klockan sex eller sju eller nåt sånt. Bertil var ute och festade kvällen innan och när jag gick upp hade han inte dykt upp. Så var det ofta med Bertil. Men han dök upp i tid.

Este fue probablemente durante la Semana Santa de 1996. Sería un buen tiempo y nos ocurrió la idea de hacer una vuelta de dia con el nuevo catamarán de Frederikshavn, y después de bici los 40 km a Skagen.

Queríamos ir con el primer ferry de la mañana y salir de casa a las seis o siete, o algo así. Bertil fue de fiesta la noche anterior y cuando me levanté, él no había aparecido. Por lo tanto, a menudo era con Bertil. Pero él se presentó a tiempo.

På färjan tog vi förstås en frukostpilsner.

En el catamarán desayunabamos con una cerveza.

Danmark är platt.

Dinamarca es plano.

Och vem är det som däckar när vi gör rast? Den som vaarit ute och festat hela natten eller den som fått en orolig natts sömn?

Y quién es el que baja cuando tomamos un descanso? El que ha estado en fiesta toda la noche o el que ha dormido mal?

Det är hög kvalitet på cykelbanorna i Danmark.

Los carriles para bicicletas en Dinamarca son de alta calidad.

Sandormen fraktar turister på sandreven till Danmarks nordligaste punkt, Grenen.

Sandormen (el Serpiente de Arena) lleva turistas en los arrecifes de arena al punto más norte de Dinamarca, Grenen (la Rama).

Här på Grenen möts alltså två hav, Skagerrack och Kattegatt. Havsströmmar fraktar hela tiden ny sand norrut utmed båda kusterna och förflyttar Grenen norrut.

Aquí en Grenen se reunen los dos mares, Skagerrak y Kattegatt. Las corrientes transportan todo el tiempo nueva arena hacia el norte a lo largo de ambas costas y se mueve Grenen hacia el norte.

Matrast på hemvägen.

Descanso para comer al regresar.

Per Eriksson minns/recuerda Göteborg/Gotemburgo 1982-2000

Jag gjorde militärtjänst i Göteborg 1981-82 och sen började jag på Ericsson i Mölndal och bosatte mig också i Mölndal.

1983 kom Bertil in på den året innan nystartade Fotografihögskolan. Han bosatte sig i Gamlestan i en lägenhet som tillhörde Jussi Husa som han senare tog över.

Hans studiekamrater var en skön samling. Var man kompis med Bertil så fick man alltid träffa en massa roliga människor. 

Efter tre år på Fotografihögskolan försökte Bertil få jobb som fotograf, men han hade kanske inte talets gåva. Sen kanske han var mer konstnärligt inriktad med sitt fotograferande. Inget körkort hade han heller så något fotografjobb blev det inte. 

Han ville inte gå arbetslös så han började på Volvo. På Volvo fanns Facklig Opposition som ett radikalt alternativ till sossarna i facket och där aktiverade sig Bertil. 

1982 hittade Bertil till Zumaia och började rota sig där. I stället för att resa runt på lov och semestrar så for han till Zumaia och stannade där.

På fritiden ägnade han massor med tid åt att måla. Han kombinerade fotografin med måleriet genom att utgå från foton. Fotona var alltid fulla med rörelse och så blev också tavlorna.

Bertil träffade Anna Bergström och de var tillsammans i flera år. 1991 gjorde de en resa på fem månader till Mexiko och Centralamerika. Under den tiden bodde jag i deras lägenhet i väntan på en egen. Anna var en väldigt speciell tjej, mycket intensiv och han var mycket stolt över henne. När Bertil dog försökte jag leta rätt på henne men lyckades inte.

1994 började jag själv planera för en resa till Sydamerika. Bertil bodde nu ensam och vi flyttade ihop i en fyra i Biskopsgården för att spara pengar. Han brukade jobba en massa övertid på Volvo för att förlänga sommarledigheten och vistelsen i Zumaia. Nu lyckades han också måla och sälja tavlor och höll sig kvar längre än vanligt. Han hörde aldrig av sig och jag hade inget enkelt sätt att kontakta honom. I början på december dök han upp som om inget hade hänt.

Bertil slutade på Volvo för att satsa på måleriet. Han gick arbetslös och kom på så sätt i kontakt med Filmcentrum Väst som gjorde lokal-TV. Han deltog först i ett program för arbetslösa under sex månader och gick sen med i föreningen. Här fanns ytterligare en skön samling med personligheter som jag fick förmånen att lära känna. 

1995 for jag på min resa till Sydamerika under våren, och när jag kom hem så for han till Zumaia som vanligt. 1996 hade jag bestämt mig för att åka runt i Spanien på semestern, och då tillbringade jag två veckor med Bertil i Zumaia. Det var en intensiv upplevelse på många sätt. Att träffa alla vännerna och få förmånen att lära känna dem var stort. 

San Fermin pågick i Pamplona. Mitt i natten fick Bertil en chans att åka med dit och väckte mig och undrade om jag vill med, men jag mådde inte riktigt bra och sa nej. Dagen efter traskade jag runt på egen hand i Zumaia och hans vänner hittade mig och frågade var Bertil höll hus. Jag skulle förklara att jag var sur för att han farit iväg men hittade inte riktigt orden och det lät värre än det var. Så när Bertil kom hem ett dygn senare fick han världens utskällning av sina vänner.

Jag fick också sen en annan sida av Bertil under de här dagarna. Han kunde börja skälla på mig som en arg morsa för ditt och datt. Jag hade aldrig sett honom sådan förut men det upprepades några gånger under tiden vi delade lägenhet.

Ett par dagar senare for vi till Pamplona tillsammans, men feststämningen ville inte riktigt infinna sig för min del. Det var elva år sen jag sist var på San Fermin. Man blir väl äldre.

1997 gjorde jag en till ”resa” till Baskien. Jag studerade spanska vid Universidad del País Vasco i Bilbao under våren. På påsklovet sammanstrålade Bertil och jag Zumaia där vi firade San Telmo. 

Sen på hösten flyttade vi isär. Jag orkade inte med att han aldrig hörde av sig även om jag nu kunde spanska nog för att kontakta honom genom att ringa hans favoritbar Impernupe.

2001 flyttade jag till Stockholm för ett annat jobb på Ericsson, och samtidigt flyttade Bertil till Zumaia för att jobba som kock. Vi träffades för en avskedsöl. Bertil var packad när han kom. Han brukade förlora talförmågan när han fått i sig tillräckligt och så var det nu också. Vi fick inte mycket sagt fast vi satt ganska länge. Vid det tillfället kände jag stor sorg. Jag såg hans alkoholism tillta och kunde inte göra något åt det. Och vi skulle inte ses så mycket framöver.

Hice mi servicio militar en Gotemburgo 1981/82 y luego empecé a trabajar en Ericsson en Mölndal y me acomodé también en Mölndal.

1983, Bertil comenzó estudios en la nueva Universidad de Fotografía. Se instaló en Gamlestan (la Ciudad Vieja) en un apartamento que pertenecía a Jussi Husa y que más tarde se hizo cargo.

Sus compañeros en la universidad eran una buena colección. Como amigo de Bertil siempre encontré a un montón de gente muy divertida.

Después de tres años en la Escuela de Fotografía Bertil tratado de conseguir un trabajo como fotógrafo, pero no tenía el don de la palabra. Entonces tal vez estaba más orientada artísticamente con su fotografía. Sin licencia para conducir, no logró a hallar trabajo como fotógrafo.

No quería estar desemplead y empezó a trabajar en Volvo. En Volvo estaba Facklig Opposition (Oposición Sindical) como una alternativa radical a los socialdemócratas en donde se activaba Bertil.

1982 Bertil se encontró con Zumaia y comenzó a echar raíces allí. En lugar de viajar durante las vacaciones el fue a Zumaia y se quedó allí.

En su tiempo libre, él pasó mucho tiempo para pintar. Él combinaba la fotografía con la pintura usando los fotos como base de ideas. Las fotos eran siempre lleno de movimiento y así también se resultaban los cuadros.

Bertil encontró a Anna Bergstrom y ellos estaban una pareja durante años. 1991 hicieron un viaje de cinco meses para México y América Central. Durante este tiempo yo viví en su piso. Anna era una chica muy especial, muy intenso y que Bertil estaba muy orgulloso de ella. Al muerto de Bertil traté de localizarla, pero no me logré.

En 1994, yo empezé a planificar un viaje a América del Sur. Bertil ya vivía solo y nos mudamos a vivir juntos para ahorrar dinero. Tenía el hábito de ​​trabajar muchas horas extras en Volvo para extender las vacaciones de verano y estar en Zumaia. Este vez el también logró a pintar y vender pinturas y se quedó por más tiempo de habitual. Él nunca me llamó, y yo no tenía forma de contactar con él. A principios de diciembre, apareció como si nada hubiera pasado.

Bertil detuvo en Volvo para concentrarse en la pintura. Estaba desempleado y era así en contacto con Filmcentrum Väst (Film Centre Oeste) que hizo TV local. Participó en un programa para los desempleados durante seis meses y luego se fue miembro con la asociación. Aquí había un bonito complejo de personalidades con quien tuve el privilegio de conocer.

1995 me fui en mi viaje a América del Sur en la primavera, y cuando regresé a casa, el fue a Zumaia como siempre.

En 1996 decidí dar una vuelta en España de mis vacaciones, y me pasé dos semanas con Bertil en Zumaia. Fue una experiencia intensa en muchos aspectos. Era muy grande por fin participar en su vida en Zumaia, encontrar a todos sus amigos y obtener el privilegio de conocerlos.

Estaba durante San Fermín en Pamplona. Al mitad del noche Bertil tuvo la oportunidad de ir por ahí y me despertó y me preguntó si yo quería it también, pero no me sentía muy bien y dijo que no. El día después caminé solo en Zumaia y sus amigos me encontré y me pregunté donde estaban Bertil. Me gustaría explicar que yo estaba enojado que él se había ido, pero no tenía palabras y sonaba peor de lo que era. Así que cuando Bertil vino a casa un día después, recibó un gran regaño de sus amigos.

También veía otro lado de Bertil durante estos días. Podía ladrar a mí como una madre enojada por esto y aquello. Nunca lo había visto así antes, pero se repitió un par de veces durante el tiempo que compartimos apartamento.

Unos días más tarde fuimos a Pamplona juntos, pero el ambiente de fiesta realmente no aparecó por mi parte. Hacía once años que estuve por última vez en el San Fermín. El hombre se hace mayor.

1997, hice un "viaje" al País Vasco. Estudié castellano en la Universidad del País Vasco en Bilbao durante la primavera. En Semana Santa yo y Bertil nos reunieron en Zumaia donde celebramos San Telmo.

Luego, en el otoño nos mudamos a pedazos. No podía soportar que él nunca pudía llamarme, incluso si ya conocía suficiente castellano para comunicarme con él llamando a su bar favorito Impernupe..

2001 me mudé a Estocolmo para otro trabajo en Ericsson, y al mismo tiempo Bertil se mudó a Zumaia permanente para trabajar como cocinero. Nos reunimos para una última cerveza. Bertil estaba borracho al llegar. Se perdería el poder de hablar cuando se acercó lo suficiente. No podríamos decir mucho a pesar de que nos sentamos durante bastante tiempo. En ese momento, sentí gran tristeza. Ví su aumento del alcoholismo y no podía hacer nada. Y no estaríamos mucho por delante.